Du er her
Hjem > Kultur > Poietikk > JOSEF

Dikt i prosess – prosedyre og kontradiksjon
Audiatur et altera pars
Dikteren trer tilbake – diktet står frem
La også den annen side høres:

JOSEF

Härbärget hade ingen ledig säng.
Så fann vi stallet ute på en äng.

Jag visste mycket väl hur det var fatt,
men inte att det skulle ske i natt.

Jag kände meg så överflödig här.
En man är ofta bara til besvär.

Jag tordes knappast röra barnets tå,
när han blev svept och lagd i krubbans strå.

Tack vare att en stjärna lyste in,
så fick han ingen skråma på sitt skinn.

En herdeskara kom och sjöng en psalm.
Nu sover han i kreaturens halm.

Maria blir jag trogen till min grav.
Hon är den enda jag håller av.

Fast det blir förödmjukande och svårt,
så vill jag kalla hennes barn för vårt.

Jag heter Josef och är timmerman.
Men gossen som hon gav mig, vem är han?

  Hjalmar Gullberg
  Från ‘Den heliga natten’, 1951

Top
%d bloggere liker dette: